Sök
    HemÖvrigt
    Övrigt

    Älskade mamma

    Helena Amiley
    Skribent, Helena Amiley
    66
    3608
    - Annons -

    Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget, samtidigt som jag vill att ni ska veta och förstå varför det kommer vara lite dålig uppdatering här den närmaste tiden ♥

    I torsdags var jag med om den värsta kvällen i mitt liv. Min mamma har i flera års tid kämpat med ångest och depression, det har varit så oerhört tufft för alla oss barn och barnbarn men vi har alltid brytt oss och funnits nära. Hon har varit sjukskriven i ett helt år nu och jag och Miska har mer eller mindre bott här hos henne sedan dess.

    Mamma har haft en bättre period i nästan 3 månader nu, då hon i tisdags fick ett bakslag. Den natten sov jag och Miska där som vanligt, och på morgonen verkade hon glad och som sig själv. Det sista jag sa till henne innan vi åkte till jobbet var att vi var så varma på natten att jag vaknade och satte i myggnätet i fönstret. Myggnätet som mamma tillverkat själv av en träram och öl-reklam från Spendrups, som man är så van att se att man inte ens reflekterar över att alla som går förbi ser en stor röd villa med blommor och en blomstrande trädgång – och en stor öl-bild i fönstret. Inget konstigt, man tager vad man haver. Jag visste inte om jag hade satt fast myggnätet rätt och jag sa åt henne att ta en titt på det sen så att det inte blåser iväg eller nått ”jaa du ska inte behöva ha några spindlar i rummet när du kommer hem” svarade hon. Och det var det sista hon sa till mig.

    Natten efter sov vi i Uppsala.

    Men på torsdagen efter jobbet åkte jag och Miska hem med en pizza så att mamma skulle få i sig någonting att äta. Men det var för sent. Mammas kropp orkade inte kämpa längre. Att hitta henne är en minnesbild och en chock som aldrig kommer försvinna från min näthinna.

    - Annons -

    Älskade mamma ♥

    mamma

    Här är en bild från en av mammas sista dagar i livet, hela bilden skriker mamma ♥ Mumin-koppen hon fått i present och alltid drack ur, glassen hon handlade flera kartonger av för att den var så god OCH billig, bara 22,90 för sex stycken, vi retades (hjärtligt) med henne så mycket för att hon pratade så detaljerat om dom där glassarna. Och vi fick äta hur många vi ville. Och ett fyrklöver, mamma letade alltid fyrklöver – och hittade! Hon höll räkningen och hittade så extremt många just den här sommaren, en dag var det hela 35 stycken! Hon har nog hittat över 100 totalt bara den här sommaren, och en annan hittade knappt ett enda när man försökte.

    Jag saknar henne så mycket… Jag har inte lämnat huset sen vi kom hit, försöker bearbeta allting, och precis varenda grej påminner om mamma. En halv öl-burk i källaren, tvålen som snart var slut och som hon fyllt med så mycket vatten för att få ut det sista att det typ är vatten med doft av tvål, som jag pikade henne om förra helgen ”det räcker med lite vatten för att få ut det sista, du behöver inte fylla upp halva flaskan och tvätta händerna med doft-vatten i en månad”. Hennes odiskade Mumin-kopp på diskbänken, andningsmedicinen bredvid hennes dator i vardagsrummet, läsglasögonen bredvid spisen, alla hennes blommor och växter som hon fått att växa så mycket att dom snart väller ut ur krukorna, hennes (och mina och Miskas) nytvättade kläder som hon hängt på tork, myggnätet i mitt rum..

    Och så mycket minnen.

    Vi är en stor familj och jag har så tur som har så många omkring mig som bryr sig, vi gråter tillsammans, pratar om minnen och skojar om mammas alla tokigheter och vad hon skulle säga om hon såg oss nu. Jag var otroligt nära min mamma och det går inte att beskriva smärtan i bröstkorgen som jag har nu, men jag vet att hon har det bättre nu. Hon har kämpat så mycket så länge ♥

    Mamma har skrivit dagbok och anteckningar de senaste året som jag håller på att gå igenom nu för att få ännu mer förståelse, väldigt jobbigt samtidigt som det känns så skönt att få ta del av hennes egna tankar. Allt från stoltheten om dagar hon orkat kämpa och känna lycka, om vården som sviker henne gång på gång och om all tid vi har varit där ”Helena och Miska har lagat tacogratäng” ”Berättade för Helena om…..” och hur tacksam hon har varit över vårt tålamod.

    Det har varit skönt att få skriva av sig lite, och framför allt skönt att ni vet nu. Det var så jobbigt att sitta där på altangolvet, när Miska precis ringt 112 och förklarade att det har gått så lång tid att det inte finns någonting att göra, och veta att ingen annan vet än. Men nu vet de flesta, även ni, och det känns väldigt skönt.

    Vi får se när vi hörs igen.

    Tack för att ni finns allihopa ♥

    - Annons -
    Föregående artikel
    Marie Serneholt Signature II Body Splash
    Nästa artikel
    Hittade ett sexklöver
    Helena Amiley
    Helena Amileyhttps://www.imakeyousmile.se
    Jag skriver mest om skönhet men bjuder även på glimtar från entreprenörlivet och bygget av vår egen camper van. Vanlife here we come!

    66 KOMMENTARER

    5. Flera, flera gånger har jag gått in och läst dina tunga inlägg. Trots att jag bara känner dig via din blogg är jag säker på att min bild av dig stämmer; en underbar tjej med både trams och skoj såväl som ett fint djup. Jag är så ledsen för det du går igenom. Att ha en psykiskt sjuk anhörig vet jag hur det är – maktlöst.. Ni gjorde allt ni kunde och mer därtill! Gör det du känner för framöver, en stund i taget så kommer det att gå framåt, sätt dig själv i första hand. Ta hand om dig så gott du kan! Glöm inte att försöka vila och äta. Vilken tur att du har så fina människor runt dig, speciellt din fina sambo! Kram!!

    7. Beklagar verkligen!❤Har oxå förlorat en förälder, alldeles för tidigt. Ta hand om er och lev på de fina minnena ❤

    8. Beklagar verkligen er förlust! 😢 Så otroligt starkt och fint skrivet av dig. Jag är säker på att din mamma för evigt finns omkring er och att hon är stolt över er alla. Så fint av dig och din pojkvän att finnas så mycket hos henne hennes sista tid. Ta den tid du behöver i din sorg! Megastyrkekram 💕💛💕💛💕

    11. Åh Helena vad ledsen jag blir att höra! Då jag var hos dig kom hon utanför dina stora fina fönster i salongen. Ni vinkade och log. Du presenterade henne då hon kom in. Pigg och glad. Och så lik dig.
      Hn finns med dig. Alltid. Som en vind som smeden din kind. En fjäril som fladdrar förbi. En fågel utanför fönstret. Hon glädjs med dig. Stöttar och finns där. Närhelst du behöver henne. Livet är så otaligt skört. Och jag förstår hur nära ni varit. Hur mycket underbart ni upplevt tillsammans.
      Då jag var hos dig hade ni precis firat påsk. Gömt en massa påskägg – kommer du ihåg att du berättade om det och allt gott ni ätit? Underbara minnen <3 Om du bara visste hur mycket du gjort för mig! Kram finaste Helena <3

      • Hej Anneli <3 Åh ja det minns jag, mamma tyckte du såg så fin ut. Hon hade kommit hem från behandlingshem bara några dagar tidigare, och var i Uppsala för att träffa en psykolog den dagen. Jag är så tacksam över dina fina ord och att du tog dig tiden att skriva till mig, tack! <3

        • Helena, jag förstår dig så väl i din sorg och saknad!! Jag förlorade min älskade lillasyster då hon endast var 37 år gammal. Hon lämnade man och barn, 6 och 9 år. 7 månader innan förlorade jag min far, som aldrig hann bli pensionär. De kommer ofta till mig, båda 2, som änglar. Det gäller att vara lyhörd, och det är jag säker på att du är. Fina Helena <3 Vi ses i juli. Storm varm kram!!

    14. Beklagar sorgen …du känner mig inte men Ann-Louise o jag har varit som halv syskon hennes pappa o min mamma har varit gifta. Har så många fina roliga minnen av henne o alla dina systrar när dom var små. Tyvärr kom vi från varandra innan du föddes. Så fruktansvärt att läsa lider verkligen med er alla nu men glad för att ni har varandra….kram till er alla…..Gitte

    19. Herregud så ledsen jag blir, jag gråter nu när jag skriver detta. Det är jobbigt nog att förlora en mamma, och göra det på det viset du fick är fruktansvärt. Beklagar verkligen, tänker på dig och skickar styrkekramar.

    23. Beklagar sorgen!
      Varje sorg är individuell och unik. Ändå kan jag ha viss förståelse för vad du går igenom. För 2 år sedan beslöt min pappa för att avsluta sitt liv, han orkade inte kämpa med allt som snurrade i hans huvud. Den här gången klarade han sig men han kämpar fortfarande med sitt mentala tillstånd. För oss närstående hade vi ingen aning om hur han kände det, han höll det djupt och dolt för sig själv. Även om jag är tacksam för att läkarna räddade hans liv så är det fortfarande tungt då jag numera ser hur hans tillstånd och välmående går upp och ner varje dag.
      Tack för att du delar med dig av din berättelse. Starkt av dig. Jag har för egen del inte funnit en väg för att prata om min upplevelse men finner en tröst i din berättelse om att jag inte är den enda som är med om detta. Stort tack!
      All kärlek och värme till dig och dina kära <3

      • Tack för ditt stöd, det värmer <3 Och att samtidigt sprida tröst till andra som har det jobbigt känns jätteskönt också. Om du behöver prata av dig med någon (som inte är nära och inblandad) så är det bara att slänga iväg ett mail till mig. Det är viktigt att inte stänga saker inom sig. Många kramar <3

    24. Så otroligt ledsamt att läsa om din mamma. Tack för att du delar detta med oss. Många varma kramar. ❤️

    27. Det här var verkligen sorgligt, jag är ledsen för det som hänt. Ändå är du stark nog att skriva detta fina om din mamma och det är det enda rätta. Att försöka få ut allt vad du känner o tänker o på allt det fina som finns om din mamma. Man måste prata, prata o prata o så gråter man lite emellan men sen skrattar man också. Åt alla fina minnen o tokiga saker som man gjort ihop o småsaker som man kunde retas om. Man ska inte tänka på allt det sorgliga o tråkiga men det kommer upp ändå o då är det viktigt att prata om det också . Var glad att du har en stor familj o Miscka, det betyder oerhört mycket nu o det finns bara de som du kan dela dina minnen med som förstår hela situationen. Det är så oerhört ledsamt när ens föräldrar lämnar en alldeles för tidigt i livet o man vet inte hur man ska orka gå vidare, men man gör det på ngt konstigt, märkligt vis ändå. Var rädda om varandra, för ni är det viktigaste som finns kvar.
      Tankar o kramar Camilla i Skåne

    29. Jag saknar ord men en stor varm kram på er i denna omöjligt svåra sorg. Jag tänker på er ❤

    31. Så tråkigt att läsa om din förlust finaste Helena, även om jag varken känner dej eller din mamma rörde det mig djupt att läsa om din älskade mamma. Jag beundrar dej för ditt mod och din styrka att gå ut med detta offentligt och hoppas att ni kan gå igenom denna kris och fortfarande vara den underbara, spralliga tjej som du verkar vara. Har själv en förälder som mått psykiskt dåligt i många år och kände igen mig i mycket av det du skrev. Förstår att ni har en tuff tid både framför och bakom er men skönt att höra att ni i familjen finns där för varandra och både kan gråta och skratta tillsammans, fortsätt att hålla ihop så kommer ni klara er igenom detta. Styrkekramar till er

      • Psykisk ohälsa är så vanligt, och riktigt tufft både för den som lider av det och alla anhöriga runt omkring. Hoppas att din förälder mår bättre nu, och även du <3 Tusen tack för din kommentar!

    34. Jag beklagar verkligen Er förlust. Ta hand om Er. Sörj och låt minnas dom vackra minnena ni har utav Era dagar tillsammans. Låt henne glittra förevigat i Era hjärtan. 🌟

    38. Det går aldrig att förbereda sig på slutet oavsett hur det ser ut. Sorgen bär man med sig resten av livet men den blir mer uthärdlig med åren. Så småningom kan man tänka på de nära och kära som lämnat oss och le av de minnen man har av dem. Skickar styrkekramar <3

    45. Det var sorgligt att höra, jag beklagar så mycket! Ni verkar verkligen funnits där för henne, och tillsammans har ni alla varit starka. Ni är fortfarande starka, och kommer klara er igenom detta. Hon kommer alltid att finnas hos er i era hjärtan, och uppskattar allt som ni gjort för henne. Jag är verkligen ledsen, och skickar massa kramar till er alla. ❤

    48. Fina fina du, är så väldigt ledsen för din skull.♡ Finns inga ord som hjälper men lev iallafall med vetskapen om att det inte finns något du kunde ha gjort annorlunda. Min mamma var också sjuk i depression i många år och det finns inget man kan göra mer än att vara där och det var ni. Kram

      • Ja man är maktlös som anhörig i en sådan situation tyvärr, vi har testat allt och det gick ändå inte. Skönt att höra det av andra som varit med om samma situation. Tack! <3

    52. Jag beklagar förlusten. Så hemskt på så många sätt. All kärlek till dig och din familj nu. ❤️😥

    56. Kram! 💕 Svårt med ord, men känner både sorg och tillit i hur du skriver. För mig gav det tröst att veta atomindustri pappa har det bra där han är nu – efter hans hjärtinfarkt. Och att hans sista dagar hade varit fyllda med liv..

      • Det är en bra tröst, att dom mår bra nu och även (som jag tror) att dom finns runt omkring oss fortfarande. Även fast vi inte ser eller hör. Tack för din kommentar och ditt stöd! <3

    58. Jag gråter med dig, det är en syn jag hoppas att jag aldrig behöver mötas av. Skickar kärlek åt hela familjen <3

    Skriv en kommentar! :)

    Please enter your comment!
    Please enter your name here

    Relaterade inlägg

    Senaste inläggen

    Läs även: 

     

     

     

    Tack för att du besöker min hemsida! Om du har några frågor eller funderingar, eller undrar över samarbeten och jobb. Så är du hjärligt välkommen att höra av dig.

    Integritetspolicy

    Ansvarig utgivare & kontakt: Helena Amiley

    © 2020 Imakeyousmile.se - Helena Amiley - Beauty, Entrepreneur, Lifestyle

    sv_SESwedish
    en_USEnglish es_ESSpanish sv_SESwedish