Jag satt och läste Dilbas blogg, och blev lite nyfiken på vad ni har för åsikter på ett ämne som hon nämner lite snabbt i detta inlägg.

Hon skriver:

”…då hon fått ögonskugga av sin gudmor Dilsa i julklapp men aldrig fått använda det.

Hon är för sjutton gubbar bara åtta år. Jag tycker inte att barn ska ha smink.

Och jag har förklarat och förklarat detta hundra gånger att hon växer, att hennes hud kan bli förstörd, att hennes hud är känsligare då hon är yngre och att när hon blir stor så kan hon ha hur mycket smink på sig hon vill…”

 

Jag håller ju delvis med, smink är ingenting för barn, så är det ju.

Men samtidigt så minns jag hur otroligt kul det var när man själv var liten! Jag utforskade ofta storasystrarnas sminkväskor, sen gick jag till ICA bara för att se om man fick någon reaktion.

Eller om man skulle iväg på någonting extra roligt, då lånade man systrarnas illaluktande puder och mammas blåa ögonskugga, och man kände sig såå fin!

Det finns faktiskt en film på mig och min syster Linda från nyåret 2000, då var jag 8 år och linda 10 år. Undrar om man kan få in den på datorn på något vis…

Vi står framför spegeln med varsin puderpuff. Linda ser ut att nästan misshandla sitt ansikte, drar på pudret med hjälp av båda händerna, medan jag utbrister lite divigt ”men nej, så hääär gör man!!” och duttar väldigt lätt på kinderna med en koncentrerad blick in i spegeln. Haha.

Och jag vet ju hur glada mina systerdöttrar blir när jag plockar fram min sminkväska!

Först väljer Meja (5 år) vilka färger hon vill bli sminkad med, och efter det så går hon bananas på lillasyster Mila (2 år) :)

Och Meja som även har videobloggat om smink här tidigare (inlägget ser ni här) kommer nog bli en riktig konkurrent till moster i framtiden ;)

Jag har även sminkat barn inför uppträdanden här i Gimo, då tror jag att den yngsta var någonstans mellan 8-10 år. Dom var så söta!

 

Vad tycker ni om detta? Är det helt fel?

LÄMNA ETT SVAR