Meja blir alltid lika glad när jag kommer dit och har sminkväskan med mig.

I vanliga fall vill hon alltid bli sminkad, men i söndags var det hon som var make up artisten!

Istället var det lillasyster Mila som fick bli lite helgfin :)

Detta matchade jag med röda läppar!

Nu ska jag bege mig på huvudstaden, närmare bestämt Svt-huset, och ha praktik på Så ska det låta :)

En sak som de flesta av oss (även jag) skulle behöva bli bättre på, är att ge varandra komplimanger!

Min blogg handlar nästan bara om det yttre. Men faktum är att man kan vara hur snygg som helst, men om man inte känner sig snygg så spelar det ingen roll! Och en liten komplimang kan göra så himla mycket för självkänslan.

Ofta tänker man snälla saker om andra, men säger det inte alltid rakt ut.

Ännu mer sällan ger man komlimanger för personens personlighet, och det är dom komplimangerna som värmer mest tycker jag!

Jag fick en så underbar komplimang en gång, som fortfarande får mig att le.

Jag och två kompisar diskuterade våra utseenden, och jämförde oss med andra för att veta ”vilken nivå” man låg på. Varpå min killkompis säger:

”Men Helena, du är alltid så glad och har en så otroligt härlig personlighet, så det spelar ingen roll hur snygg du är, folk kommer vara kära i dig ändå!”

Och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta, att jag någongång fått en person att må minst lika bra som han fick mig att må då!

Var och varannan person lider av komplex, och vissa mår jättedåligt över sina ”brister”. Jag tror verkligen att dåligt självförtroendet och den allmänna negativiteten skulle minska rejällt i samhället, om vi blev duktigare på att säga snälla saker till varandra.